Vikten av att packa med sig termobyxor

Nu har jag varit i Minot i nästan två dagar. För att sammanfatta mina allra första intryck skulle jag vilja säga:

1. Folket. Mycket trevliga, omhändertagande och välkomnande människor! Hälften av studenterna här verkar vara från Kanada, men de är precis lika trevliga och "snackiga".
2. Kallt. Som i bitande kyla. Vissa får inte igång sina bilar! En del pluggar in en elkabel från bilen, på parkeringen, så att inte motorn (?) ska frysa itu. Tur för mig att jag tog med termobyxor!
3. Bilar. Alla har bil, även de flesta studenter. Pick-up (truck) är i princip regel här, men det är förståeligt.. med tanke på klimatet.. och all is på vägarna..
4. Maten. Som jag hade förväntat mig, så kan man äta hamburgare i skolkafeterian varje dag. Om man vill. Eller Pizza. Tur att det finns en salladsbuffé. Och en dessertbuffé... Ojoj, jag får vara lite försiktig känner jag...

Några bilder från en promenad i fint väder:


Kallt, som i -14.C. Men det var en fin dag med solsken.



Stora vägen som går genom Minot. Störst bil vinner!

Framsidan på universitetet.  

 

 



 Old Main, huvudbyggnaden på campus. Gammal och fin.

 

 

Min rumskamrat heter Katie, och hon är uppvuxen en bit utanför Minot. Hon läser också till att bli lärare, och hennes föräldrar är kofarmare! Hon berättade om mig för sina päron, och dom insisterade på att jag skulle komma med henne hem en dag och äta middag. Så spännande!

 

En annan tjej som jag verkligen fått bra kontakt med är Rachelle från Kanada, hon är jättehärlig! När jag anlände sent på kvällen tog hon hand om mig, visade mig runt i huset och var mitt rum låg. När jag såg att det inte fanns något täcke lånade hon mig en tjock filt. Idag tog hon med mig på utflykt till stadens "mall" (shoppingcenter), självklart med hennes bil. Som nästan inte startade. På en butik som hette Target (ungefär som Wallmart) köpte jag mig ett billigt täcke, samt lite andra nödvändiga grejor. Bland annat en vattenflaska med ett kolfilter i - som filtrerar bort den hemska smaken som kranvattnet har här. Ni som varit i USA vet vad jag menar... Det smakar ungefär som klor och mögel.

 

Jag har ännu inte riktigt förstått att jag är i USA. Det känns inte som att jag har flugit så långt som jag faktiskt har. Det beror kanske på att jag ganska direkt kände mig välkommen och nästan "hemma" här, både i mitt rum, korridor och bland studenterna. På onsdag börjar min praktik, så jag har lite mer tid till att "lära känna" omgivningarna här. Jag är mycket förväntansfull och nervös inför praktiken - hur handledaren, klassen och skolan kommer vara! Mer om det kommer längre fram..

 

By the way. Det är -25C ute nu.