Att åka buss...

En av alla de "klassiska", gula, amerikanska skolbussarna. Dock så är den skolbussen jag åker med vit.

 

 

En sak som jag måste skriva om här i bloggen, som jag nog nämnt innan, är att alla kör bil. Alla. Från att de är 16 år och tagit körkort. Kollektivtrafik existerar i princip inte i Minot, även att det är en "city", som är större än en "town". Jag har hört att staden kallas "a meltingpot" (smältdegel) av vissa, eftersom att North Dakota just nu är i en olje-boom. De har hittat olje-fyndigheter på stora fält en bit utanför Minot, så folk strömmar hit från alla möjliga hörn i USA. De behöver starka män som kan göra "the dirty work" på riggarna, och jag antar att i USA's halvkrisande ekonomiska tillstånd blir detta en eftertraktad arbetsplats, som även ger bra betalt.

 

Nu kom jag ut på ett sidorspår, mitt fokus är att åka buss.

 

Det är nämligen såhär.. På morgnarna får jag skjuts av min handledare till praktikskolan eftersom hon kör förbi mig då, och på eftermiddagen tar jag skolbussen hem till universitetet igen. Det kostar 8 dollar att få ett litet kuvert med "bussmynt" för en vecka, tur och retur. Jag säger bara en sak, våra Jojo-kort från skånetrafiken är hypermoderna jämfört med den lilla myntbössan längst fram i bussen... Det är då jag, och ca fem barn på den första bussen jag tar. Just för att i princip alla kör bil, och skjutsar sina barn.

 

Det som är så spännande med att åka skolbussen är att jag får se lite alla möjliga olika områden av Minot. Den lämnar av något barn i ett ruffigare område, med väldigt små hus och en del husbilar, för att en stund senare svänga in i ett område med vräkiga, nybyggda hus. Efter det åker den in i medelklassområden. Längst fram i bussen står orden "NO SMOKING". Under det står det; "NO SUNFLOWER SEEDS". Alltså.. ? Solrosfrön? Kanske det är vanligt att barnen har det i sina jackfickor. Jag måste ta reda på det här. Varför solrosfrön är förbjudna på bussen. 

 

 

I ett av kvarteren som vi körde förbi såg jag idag en trädgård där ägaren hade ställt ut en flock konstgjorda, naturtrogna renar, i naturlig storlek och rätt färg. Mycket trevligt! I en annan trädgård i ett annat kvarter hade det planterats plastblommor i rabatterna. Man såg det tydligt, för de var i väldigt starka färger; röda, lila, blåa, gula.... Det var också mycket trevligt. Vilka finurliga idéer folk har, som piffar upp den grå vardagen!

 

 

När skolbussen kör in i stadskärnan (som är mycket liten), får jag gå fram till chauffören och fråga om en transfer-biljett, som rivs av ur ett litet solblekt häfte. Sedan går jag av och hoppar på nästa buss som körs av en gammal dam. Skulle gissa att hon är 80 år, och stenhård. Jag ger henne min transferbiljett, och sen schasar hon bort det barn som sitter på sätet längst fram, så jag ska få sitta där! Det är så skämmigt att jag vill dö. Stackars 12åriga barn! Detta har hänt tre gånger nu, och det verkar som att alla runtomkring mig tar det med ro, så jag tänker inte ställa till med en scen...

 

För att knyta an till det jag skrev i början, så är de enda busslinjerna som går för skolbarnen. På morgonen och eftermiddagen. Igår var vi några studenter som behövde handla lite matvaror och tandkräm och dylikt, och då var där en snäll tjej som skjutsade oss till Wallmart. Det är en 20 minuters bilfärd dit. Det är tur för oss att en del av de studenter med bil är väldigt snälla och gärna skjutsar. Tänk om det funnits en stadsbuss som gick på kvällen, det hade varit suveränt! Men, man tager vad man haver, och ärer tacksammer ;)