Ms Sofie!

Idag har jag haft min allra första praktikdag. Det märks, kan jag säga. Tröttheten slog emot mig med full kraft vid sjutiden ungefär (på kvällen alltså), och det är förståeligt med alla nya intryck och personer jag träffat idag. Jag tänker dock försöka hålla mig vaken en stund till..

Min handledare heter Mrs Nord, och Ja! Tro det eller ej, men eleverna kallar "fortfarande" sina lärare för Mrs, Ms, eller Mr. Mitt efternamn var på tok för krångligt att uttala, för många 's', så jag kallas Ms Sofie. Klassen som jag kommer spendera de första 6 veckorna i är en kindergartenklass - förskoleklass är den svenska motsvarigheten. Förskola (i vardagligt tal dagis, men det är inte helt ok att säga nuförtiden - med all respekt) - som jag först trodde hette kindergarten - heter preschool eller daycare. Och efter Kindergarten kommer 1st grade, 2nd grade, och så vidare.. På den skolan där jag är har de upp till 5th grade, och det är "slutet" på mellanstadiet. Det är en vanlig Public Elementary School, som nog kan översättas med vad vi skulle kalla en kommunal grundskola.

Min första "aha"-upplevelse var att de här 5-6åringarna arbetade med sånt som i Sverige normalt kommer i första och andra klass. Man kan säga att det var ganska akademiskt inriktat. De flesta i klassen kan läsa, och de som inte kan är på god väg. De har även matteböcker. Min handledare berättade att det var för några år sedan som skolan förändrades, att innan var kindergarten mer inriktad på lek och interaktion (socialisation om man så vill kalla det), för att nu gå mer och mer åt en akademisk inriktning. Just på den här skolan fick eleverna i kindergarten leka under kortare stunder mellan "lektionerna", men jag fick berättat för mig att en del skolor och lärare i staten inte tillät lek alls under skoltid.

En sak som jag blev överraskad av var de muntliga "utropen" via högtalare i alla klassrum. När dagen börjat så blev vi t.ex. informerade om vilka elever på skolan som fyllde år, och "ett stort grattis till dem!!" (nästan som en radioröst var det). Och senare frampå förmiddagen blev vi meddelande om att rasten skulle spenderas inomhus. Jag drog slutsatsen att det var för kallt ute, och risk för köldskador på elevernas öron, näsor, fingrar, ja, vad vet jag.. Det var s-v-i-n-kallt idag. Säkert -20.C, med strålande solsken. Tur för de elever som inte hade termobrallorna med sig.

Något stort som hände idag, som jag inte hade en aning om, var att guvernörens hustru kom och läste sagoböcker för eleverna. The first lady of North Dakota!! Eleverna förstod nog inte riktigt att kvinnan som satt framför dem var en ganska mäktig person (faktiskt, jag tyckte det var lite högtidligt, och det tyckte lärarna också. Hennes man är för tusan en av de mäktigaste personerna i USA!). Det var lite av en chock, och jag frågade om detta var något som hände årligen, men det var tydligen en ganska sällsam händelse... Tänk va roligt att "lilla jag" fick uppleva det här! Om jag kommer till Bismarck, som är huvudstaden i North Dakota, tänker jag gå förbi guvernörens pampiga tillhåll (där frugan har ett eget kontor, tydligen...).

Nu är det dags att tänka på refrängen, gå och knyta sig, för det är trots allt en dag imorgon.. Jag längtar till frukosten - man får upptinade blåbär och jordgubbar att ha i sin yoghurt och müsli. Man kan också hälla över lite flingor i regnbågens alla färger om man vill.. Och sedan kan man avrunda med ägg, bacon, stekt potatis, och "bread and gravy" om man skulle vara sugen på det klockan sju på morgonen... Jag får testa och se!