fredag 1 mars 2013

Matprat och skolprat

Ny månad! Tiden springer iväg, har jag sagt det förr? För en tid sedan köpte jag en väggalmanacka för en dollar, rea i bokhandeln på campus. Trevliga och lite småroliga bilder...

 Som jag berättat förr så början veckorna med söndag. Jag har inte vant mig vid detta fenomen än, och det är ofta jag blir förvirrad när jag ska kolla upp datum och räkna veckor, och allt blir helt fel.. Inte så konstigt, i mitt huvud är det ju "Måndag till söndag".
 
Ny månad - nya skyltar på dörren! För mars månad har det ordnats ett cupcake-tema. Så vi har cupcakes på våra dörrar, och på anslagstavlan i korridoren är massor av cupcake-info och recept uppsatta. Februari hade ett Dr. Seuss-tema. Dr. Seuss är lika stor i USA som Astrid Lindgren är i Sverige. Och för januari månad var det snögubbe/vinter-tema.
  
 På tal om cupcakes, det här tog jag som efterrätt häromdagen. Såg ju smarrigt ut, men jag upptäckte att det var körsbärssmak.. Alltså, deras "körsbär" smakar inte som riktiga körsbär. Det smakar väldigt konstgjort, som vissa färgglada godissorter.
 
 Jag köpte mig lite lunch i barnens skolmatsal idag. Det var cheese pizza, sallad, konserverad ananas och en äpple-kanel-kompott. Det var ganska gott, jag lade ananasen ovanpå pizzan så det blev en Hawaii. Och äpple-såsen åt jag som efterrätt. Även att det är ganska gott, och inte kostar mycket (ca 19 kr), så förundras jag över vad barnen får till mat. Det är pizza ganska ofta.. Och tacos, nachos, hamburgare, etc. Det är sån mat som ungar älskar!! Men samtidigt, det är inte särskilt nyttigt.. Tyvärr, det är för snabba kolhydrater. Blodsockerkraschen kommer tidigare än man önskar, både för elever och lärare. Jag saknar husmanskost, hur tråkigt det än låter, men det jag saknar är liksom "hemlagat", gjort från grunden! Halvfabrikat utgör mycket av all den mat som äts här. Och fisk äts det inte särskilt mycket av.. Och på ett sätt kan jag förstå det, för amerikaner har fullt upp! De flesta har späckade scheman, mycket aktiviteter, både med sporter och kyrka, och barn som ska hämtas och lämnas överallt. Tiden till att laga mat har krympt, och det smidigast är att värma något ur frysen, typ en pizza. Eller rosta bröd och bre på jordnötssmör.
 
Skollunchen för barnen kostar. Jag vet inte om jag skrivit om det innan, men varje elev har ett "konto" där föräldrarna sätter in lunchpengar. Varje elev har en kod kopplat till det kontot. Så när de fått sin bricka med mat går de till en liten apparat och knappar in sin kod, så dras pengar från kontot. De kan även betala kontant, och för eleverna är lunchen ca en dollar billigare än för lärare. Självklart kan eleverna också ta med sig egen lunch hemifrån, kanske en macka eller liknande, men det är ganska ovanligt. För de familjer som har sämre ekonomi och lite kämpigt att få pengarna att räcka till så finns det speciella lunchbidrag att ansöka om.

Barnens eftermiddags-mellanmål är inget de betalar för, alla barn får varsitt snack dagligen. De barn som går på fritids (kallat CLC här) får ett snack där som kan bestå av små kakor, kex och chokladmjölk, och detta ingår i den avgift som föräldrarna betalar för att få ha sitt barn på fritids.
 
Det är väldigt stor skillnad på fritids hemma i Sverige och här. Här får barnen i princip inte leka. De får titta på ett teveavsnitt (något tecknat barnprogram), sedan äta sitt snack och då samtidigt "umgås och prata" med sina kompisar. Sedan är det olika läx-center som gäller, eller arbetscenter. De flesta som arbetar på fritids är studenter som vill tjäna lite fickpengar. Fritidspedagoger eller fritidsledare finns inte direkt, tror jag i alla fall. En del av de små eleverna som jag har i Kindergarten blir lämnade på fritids ungefär sju-halv åtta på morgonen (då får de äta frukost, skolan börjar 8.45), sedan slutar skolan vid 15.00 och de går till fritids. Sedan antar jag att de blir hämtade vid fem-tiden, eller senare. Det är långa dagar, och det kräver mycket fokus och koncentration. Under skoldagen har vi ett ganska späckat schema med lektioner i 20-minuters intervaller. Jag har funderat på om jag hade fixat det här tempot när jag var fem-sex år. Jag tror inte det. Mina bröder hade definitivt inte klarat det. Min syster hade nog fixat det. Men å andra sidan - det är såhär samhället ser ut idag. Mycket ska hinnas med, vi måste jobba, och våra barn måste utbildas, prestera och sedan utvecklas till att bli intelligenta fungerade samhällsmedborgare. Lika bra att vänjas i tidig ålder, både vid tempot och det akademiska.
 
Som jag upplever det är tempot högre här än hemma i Sverige, men jag tror att trenden därhemma pekar mot att börja likna den amerikanska modellen. Det finns ju en stor konkurrans västerländska länder emellan med att ligga högt på alla testlistorna (t.ex. PISA, PIRLS) inom läs-förmåga och matematik. Och Sverige har halkat ner ganska många snäpp de senaste åren... Det behöver åtgärdas.. Tycker många skolpolitiker...
 
Oj, det här blev ett mycket längre och mer utsvävande blogginlägg än jag hade tänkt mig. Det låter kanske som att jag är kritisk mot det amerikanska skolväsendet, och det är jag väl i viss mån, och angående vissa saker. Men jag ser mycket positivt här också! Det är ju så oberoende vilket land man tittar på, man hittar både bra och dåliga saker. Och det är samma sak hemma.. Inget, och ingen, är perfekt!
 
 
 
I am still getting adjusted to the way the American calendars look like - beginning on the Sunday! I bought one on sale for one dollar aand it's hanging on my wall now.
It's a new month and we got new tags on our door. This month it's a cupcake theme. Last month was a Dr. Seuss theme.
I bought lunch in the school Childrens cafeteria the other day. It was cheese pizza and salad, and some kind of applesauce for desert. The school lunches here are very different from the Swedish - both in good and bad ways. I explained how it works with the payment for the lunch. The Children have accounts where the parents Place Money, and every day they have lunch the children hit a code connected to the account - and that's how they pay. The afternoon snack on the other hand is free (I Think).
One more thing that is very different from Sweden is CLC. In Sweden the children get to be outside (if the weather allows it) a lot, and also play and do different Crafts and sports - most of the time they choose their activities themselves. Here in the US, at least at my internship school, the CLC is more academic. The kids don't have much playtime. They get snacktime (and snack), and then they have different work centers. They can do their homework or they can work on computers/iPads with different Learning games (for example, I guess they have more options). It's quite expensive to have a Child in CLC, so that's why it needs to be more academic, that is how I understood it when explained to me.
Overall the pace in school is higher here, and the academic work starts earlier. For some children it's long, and sometimes hard, days. I guess that's the way society has evolved, and I think Sweden is going in that direction.
 
 
 

2 kommentarer:

  1. Hej Fia! Finns det några barn som inte går på Fritids? Hur är det med hemarbetande föräldrar (är kvinnorna ute i arbetslivet) som tar hand som barnen i hemmet? Bara en fundering.
    Hörde nyss på radion att besparingspaketet i USA sprack. Hundratusentals tjänstemän i statliga förvalningar ska sägas upp pga besparingar och staden Detroit har gått i konkurs ??? Märker du av den ekonomiska nergången? Kram Mum

    SvaraRadera
  2. Hej Mor!
    Det är ungefär samma antal på fritids här som hemma tror jag. Ca 1/3 i varje klass (fler i vissa, färre i andra). Det är faktiskt ganska vanligt med stay-at-home-mums här. Ofta så arbetar kvinnan tills hon får barn, sedan är hon hemma några år (olika...) och går sedan tillbaka till att arbeta. Detta fungerar ju dock endast om en man finns med i bilden, och om mannen har en relativt bra lön. Det är ganska dyrt att bo och leva i Minot just nu. Vanligt är också att far- och morföräldrar hämtar upp barnen och passar dem. Det är ganska dyrt med fritids-avgiften, så det beror på föräldrarnas ekonomi.
    Jag har inte hört om Detroit! Däremot tror jag en del har det kämpigt med jobb. En del har många jobb (2-3 st) för att tex. ha råd med bil, försäkringar och hus. I och med Olje-boomen här, som jag berättat om förr, så har det verkligen strömmat hit mycket människor. Man tjänar bra på att arbeta på olje-fälten. Den skolan som jag gör min praktik på är nybyggd och väldigt fin, men de räknade inte med antalet elever som slutligen skulle gå där. Kindergarten (fem klasser!!) upp till åk 3 är inne i skolbyggnaden. Åk 4 och 5, ca 7-8 klasser är ute i "portables", alltså barack-klassrum som blivit ditställda bredvid skolan. De har inga toaletter där ute, så eleverna måste gå ut i kylan och sedan in i skolbyggnaden när de behöver gå på toa.
    Med allt ovan sagt, vill jag ha sagt.. Att folk behöver jobb och pengar. I Minot finns det just nu det. Och vissa känner sig inte trygga här längre, så som de gjorde för två år sedan...
    Puh, det var ett långt svar..
    Kram :)

    SvaraRadera