Café öppet till midnatt, och en liten sockerbjörn

Den här helgen har varit väldigt bra, lugn och skön. Jag har blivit förkyld och har snutit mig cirka tvåtusen gånger känns det som, men utöver det har det varit en bra helg! På lördagkvällen så begav sig jag, Christina och Shalyssa till ett café som heter Sweet & Flour. Riktigt mysigt, och öppet till midnatt! Och en annan bra grej, är att man kan beställa en god öl eller ett glas vin om man vill. Och om man fyllt 21. Såklart.

Jag åt hallon-cheesecake och drack lite rosa bubbelvin.. Lite lördagsgott!

 

 



Efter cafébesöket gick vi till en irländsk pub och lyssnade på liveband. Varför finns det en irländsk pub i nästan varje stad? Den tanken slog mig när jag satt där....

Inne på damtoan hängde ett festligt porträtt av två "kabojsare"....

 

 



Minot-by-night. Har jag berättat att det är en småstad? En ganska - ursäkta uttrycket - ful liten stad? Det går en motorväg rakt igenom den. Typ. 

 

 

Vi tog en svängom till köpcentrat för att göra några ärenden idag. I en butik ser vi en familj som går omkring, och de har ett litet djur med sig. Jag blev så nyfiken så jag var tvungen att gå fram och fråga dem vad det är för djur!! De berättade att det var en sugarbear - sockerbjörn? Har aldrig hört talas om det! Den hette Nacho. Så himla söt, mjuk och mysig.

 

I en av butikerna behövde Shalyssa köpa vitaminer. Jag följde med henne och fick syn på det här. Det är godis med calcium i. Det fanns ungefär trettio olika sorters "godisvitaminer", i olika färger, former, olika vitamininnehåll och så vidare... Jag har aldrig sett det förr!! Har inte bestämt mig ännu för om jag tycker det är genialt eller sorgligt..

 

 

Nu ska jag snart gå och tömma torktumlaren och sedan sova så gott... Imorgon är det en ny vecka, med nya utmaningar och nya lärdomar. Ett exempel på nya lärdomar var då min världsbild skakades om idag när jag fick reda på att kinderägg varit förbjudet i USA ett bra tag (några år?). Men det pratas om att de hävt förbudet och att det är ok att sälja och köpa dem igen. Ja, men tänk efter. Kinderägg?!

 

  



Ha det fint!

Första vårdagen

Idag är det first day of Spring i kalendrarna här, men ärligt talat så är det vinter fortfarande. Både här och hemma i Skåne (har jag hört). Jag antar att det är från och med idag som man anser att det är "vårtid". Vi har ju endast tio dagar kvar i mars.. Hujeda mig vad fort tiden går! Jag har gjort två tredjedelar av min praktik (och tid) här i USA. Jag känner mig hemma här men har samtidigt lite hemlängtan.



Det var en ganska fin dag idag, trots vinterväder. Eleverna har haft rasten inomhus två dagar i rad (på grund av "the windchill", allså den kyla som blir i blåst), så de var överlyckliga över att få lov att gå ut idag!

 

 Jag tog bussen hem idag. Tog en bild ut genom skitig ruta. Solig liten Amerikansk gata.



Ser ni vad jag ser?! En hårig soldyrkare...

 

Just det.. Jag har inte sett min tant-busschaufför på länge. Jag frågade mannen som kör bussen nu istället vart hon tagit vägen. Han berättade att hon gått och halkat och brutit höften (ja, något ben var brutet), så hon fick stanna hemma. Jag frågade hur gammal hon var, och håll i er.. Hon är 83 år!! Och busskörningen var ett av hennes jobb, det gjorde hon bara 30 timmar i veckan. Hon hade något annat jobb vid sidan om. "She likes to keep busy!" var vad han sade om det, och skrattade. 

 

 

I skolan går det bra. Det är roligt nästan hela tiden! Smartboarden används väldigt mycket på olika sätt, och det enklaste och mest basala är ju att man kan använda  den till videor och musik. Idag pratade vi om universum, planeterna och rymden. Visade först en liten mysig planetsång (nedan, så himla mysig sång. Eleverna tyckte väldigt mycket om den!), sedan läste jag en bok om en pappa som hämtar ner månen till sin dotter. Efter det fick eleverna arbeta lite på egen hand med en stencil.

Jag får ibland påminna mig själv om att det är femåringar som sitter och arbetar, för jag blir så imponerad av dem! Just den här klassen som jag är i beskrivs som "väldigt hög", och det innebär att det finns många elever i den som är på höga läs-nivåer. Det som gör att jag blir imponerad av dem är deras uthållighet och koncentrationsförmåga. Också deras förmåga att byta ämnen och aktiviteter väldigt snabbt, "skifta fokus". Visst, de har blivit drillade sedan augusti, det måste man påminna sig om. Och visst, de är individer i en grupp, och de enskilda individerna har olika långa koncentrations-spann. En del av dem kan man inte "pressa" lika hårt. Men fortfarande, det är en klass som imponerar mig.

Sagor och berättelser i alla former är uppskattat. Ibland sätts det igång en Robert Munsch-saga, och de sagorna är väldigt roliga! Det är författaren som läser in dem själv, och han har en speciell berättarstil som barnen ganska snabbt "snappar upp" och läser med i. Han är dock inte den mest populära barnboksförfattaren, det är snarare Dr. Seuss... Mer om honom en annan dag. En vän här kommenterade Dr. Seuss' böcker med att "han nog var hög på något när han skrev dem"...

Ny vecka, och post i facket

Jag öppnade mitt lilla postfack idag, och tro det eller ej; Jag har fått paket! Från en fin vän, som vet att jag nästan alltid är godissugen.. I paketet hittades Marabou mjölkchoklad, djungelvrål, salta katt och emser! Även en svensk dam-tidning (till min förvåning), så himla roligt! Nu kan jag ju visa allt folk här hur poppis alla kungligheter är därhemma. Och hur stor prinsessan Estelle har blivit. Den där lilla tjejen kommer en dag bli drottning över vårt land. Tänka sig. Halleda...

 

 

 

Det här får mig att skratta... Ni som ibland är i samlingar med barn i åldern 4-8, ni vet hur ofta barnen kommer till vuxna och "tjallar" (skvallrar) på kompisar som gör dittan och säger dattan. Småtrams, och inga allvarliga saker. I skolan är det att någon petade på någon annan. Eller att någon sade s-ordet, eller kanske b-ordet (en mjukare variant av a-ordet). Väldigt sällan är det f-ordet, och tur är väl det!! Det är det hemskaste man kan säga... Hursomhelst, min handledare hänvisar eleverna till Obama. Tjalla för honom, han lyssnar. En hel del elever går dit och viskar till honom!

Igår var det Saint Patrick's Day, och det är inte jättestort just här. Men det firades lite i skolan i fredags. När alla elever hade rast tittade jag in i Mrs. Nord's klassrum, och där hade en leprechaun (grönklädd irländsk dvärg) varit och stökat till! Han hade även gömt en liten kittel med gröna mynt (innehållandes chokladpengar) någonstans... När eleverna kom in och såg röran blev de rasande, helt ilskna och upprörda! Deras klassrum! Upp och ner-vänt!! Av en liten man som vägrar visar sig!! Jag förstår dem, man kan bli arg för mindre...

Ovan beskrivna scenario skedde i ett annat klassrum också. Men alla kindergarten-lärare lät barnen titta på den här lilla youtube-filmen, och barnen fick dansa och sjunga! Jag kan knappt hålla mig för skratt.. Det är liksom töntigt och häftigt och knasigt och gulligt på en och samma gång! Utöver detta har även lite pyssel gjorts, fyrklöver-teckningar i gröna nyanser. Fyrklöver med bilder på vad barnen är "lyckliga/tursamma" över (luck - lucky). En hel del elever har haft något grönt klädesplagg på sig både i fredags och idag. Seden är den att om man inte har något grönt på sig är det fritt fram för andra att nypa en. Hemsk sed, borde bojkottas!

Hoppas ni alla har det bra!

Ännu en vecka flög förbi!

Hej på er!!

Kolla: Jag har jeans på mig!! Casual Friday innebär att alla i personalen får ha jeans på sig. Om de vill. Och det vill alla. Jag vill ju inte bryta trenden...

Nu är det fredagkväll. Jag fattar inte var tiden tar vägen, fort går det! För en vecka sedan sade jag hejdå till den klass jag varit i under den första halvan, och i måndags sade jag hej till en ny Kindergartenklass. Under en vecka har jag varit i den nya klassen, och det är minst lika roligt som i den första klassen. Men det är också lite vemodigt, jag hann fästa mig rejält vid de första nitton barnen... Nu har jag tjugoen nya barn att lära känna! Och om jag stöter på en eller flera elever ur den första klassen ropar de "Miss Sofie!", vinkar, och ibland springer de fram och ger en kram, så det är inte ett "riktigt avslut". Ännu. 

Jag gjorde en väldigt enkel och delikat kvällsmat... Plättar! Och inte någon pulvermix, orkar inte med massa färdigt tjafs som bara tar några sekunder att laga, och några sekunder att kasta i sig. Det är kärnan i matkulturen här; det ska gå snabbt att äta. Äter man ute är det "snabbt in - snabbt ut" som gäller, och det sätts alltid fram en doggybag (liten låda..) innan man ens ätit hälften av det man har på tallriken. En kille som bor här på samma våning som mig, kom in i köket när jag var där. Han är från Zimbabwe, och han har varit i Sverige en gång. Han berättade att han älskade fika, och att han också tyckte sådär om den amerikanska mat-mentaliteten. Han tycker om det europeiska sättet att sitta ner, prata, umgås och låta det ta tid att äta. Jag bjöd honom på en pannkaka, och sedan pratade vi en god stund om stort och smått. Han har inte träffat sin familj på 1,5 år.. Kan ni tänka er? 

 

 

Helgen...

Den här helgen blev inte alls så trevlig och skön som jag hade hoppats på. Jag fick istället maginfluensa. Jättekul.

Det är nu söndagkväll hos mig, och jag vet inte riktigt om klockan är sju eller åtta. Idag är det dagen då man ska ställa om klockan, flytta fram en timme. I mitt förvirrade och  trötta tillstånd har jag inte riktigt brytt mig om klockan. Men jag får fixa det snart, så att man inte blir försenad imorgonbitti...

Det har varit en fantastisk dag idag (vädermässigt), och nu har solen börjat gå ner. Jag gick ut på en kort promenad, med ett mål i tankarna.. Gå till macken som ligger i närheten, köpa Coca-cola och vitt bröd.. Och jag lyckades. Har druckit kokt Coca-cola ett tag nu, och det känns bättre.

När jag var ute var det full aktivitet på ekorrarna. De äter ur soptunnorna, springer runt, klättrar i träden...  Tanken slog mig då att det borde vara dags för dem att få ekorr-ungar snart! Eller kanske om ett par veckor.. Tänk om jag får se små-ekorrar springa runt!!

På lördagen, innan jag blev sjuk, så var jag ute på en långpromenad i Minot. Gick omkring i ett ganska stort villakvarter. Tog lite bilder på hur det ser ut här.

En liten kyrka, en av väldigt många kyrkor här i Minot. Just den här kyrkan är katolsk, och de som dominerar här i Minot är katoliker och lutheraner.

Den typiska gatu-vyn.

Såhär ser de typiska husen ut. Ganska små, och gjorda i trä (eller möjligtvis träpanel...). De flesta hus är vita, men det är även vanligt med mintgröna, gula och bruna hus.

 

 

När jag gick förbi ett hus såg jag att det rök ur skorstenen, och det luktade "eld i spisen" eller vad man ska kalla det.. Jag stannade där en stund och bara luktade, och fick en såndär "hemma-känsla". Det var mysigt.. 

 

 

Det här var ju lite spännande, att ha en grill på taket!

 

 

Något som jag lagt märke till här, som skiljer sig från hur det är hemma, är att alla har gardinerna/persiennerna helt fördragna. Jag förstår ju anledningen, det är ens "privatliv", och folk ska inte stirra in. Men under både dagtid och kvällstid så är det fördraget överallt.

 

 

Och just det! Alla studenter, utom jag (typ....) har spring break nu en vecka framöver!! Det är väldigt tyst och konstigt här i korridoren. Nästan alla har åkt hem till sina familjer, och en del har rest bort. De som är kvar är internationella studenter. Som tur är har jag Christina här några dagar, någon att äta med och umgås med på kvällarna.. Sen åker hon iväg.. Men jag hade gjort samma sak, om jag hade haft lov. Jag hade velat åka till Montana... Men tyvärr så har inte barnen i grundskolan lov under vårterminen. Vet inte riktigt varför det är så. De får ledigt de röda dagarna under påsken. Det kan räcka..

Snödag och funderingar

Idag är det en snödag i Minot. Fick reda på det 06.00 imorse, då Mandy knackar på vår dörr och berättar att alla skolor (och universitetet) är stängda idag. Inga lektioner - inget jobb! Jag hade precis tänkt gå upp då, men jag stängde av alarmklockan och somnade om. Det var skönt med sovmorgon, men nu framåt eftermiddagen är det ganska trist. Hade varit mycket roligare att vara i skolan med eleverna!

Vyn från vårt fönster. Det är inte direkt snöstorm skulle jag säga, men det har snöat väldigt mycket under natten. Det snöar fortfarande ymnigt och blåser en del. Kan tänka mig att det är lite trixigt på vägarna.. Antingen tycker studenterna här att det är superskönt med en snödag, eller så är det fruktansvärt uttråkade. Jag är lite mittemellan. Eleverna (och lärarna) kommer få ta igen den här missade dagen om några veckor, så för mig gör det egentligen inte så stor skillnad. Men jag hade hellre haft praktik idag...


Jag satt och googlade lite på undervisning och lärares reflektioner innan, sökandes efter lite inspiration, infallsvinklar och dylikt. Snubblade över en blogg som skrivs av en lärarstudent. Ett av inläggen var klockrent, och jag kopierade in det här:


Ångest är en del av lönen?

Lite titt som tätt så funderar jag ganska mycket över mitt blivande yrkesval. Vill jag verkligen det här? Det är en ganska bra fråga. Det är ju ett ganska speciellt yrke. Jag kommer ständigt fram till att jag inte kan tänka mig att göra något annat. (Om det nu inte skulle visa sig att jag är riktigt dålig på det men så illa har det inte verkat hittills.. *host*) Lönen är förvisso ingenting att hänga i en julgran. Det har vi ju konstaterat tidigare. Speciellt inte med tanke på hur länge studietiden är och mängden studieskulder man drar på sig om man inte kan jobba samtidigt.

Nu är jag inne på frågan "Orkar jag med det här". Alla olika öden följer med mig hem och bränner på något vis hål i själen. När jag får kontakt med eleverna så är det fantastiskt. Men samtidigt så är det så tveeggat. För just nu känner jag så ofantligt mycket och varje öde känns ordentligt. Men det ena ger det andra på något sätt. Idag har jag fått rådet att stänga av och att inte ta med jobbet hem. Men hallå?!?! Ingen har berättat hur man gör då och jag tvivlar på att det är möjligt.

(Inlägg från 6/3 2012: http://jagskablilarare.blogspot.com/)


Det är ju SÅHÄR DET KÄNNS! Jag har dagar då jag verkligen tänker "Är det här verkligen rätt för mig? Kommer jag orka vara lärare?". Det som är det jobbiga, det som man måste orka, är just vad blogg-skrivaren nämner; De där svåra sakerna som ofta följer med en hem. De där sakerna som man får uppleva/höra/veta/upptäcker som gör att hjärtat vill brista och tårar ibland bränner bakom ögonlocken. Det är bara att bita ihop, ta sig i kragen och nästan "sopa undan". Självklart försöker man hjälpa om det är möjligt. Som lärare har man som uppgift att få sina elever att uppnå målen som står skrivna i läroplan och kursplaner. Och har man tur så lyckas man med de flesta elever. Allt utöver det här kan man egentligen inte direkt påverka. Som tur är så är de flesta dagar bra..

Och dessutom behöver jag också acceptera att det är en ganska tuff värld vi lever i. Inget för "harar"...


It's a snowday in Minot today. All the public Schools are closed due to the weather, and also the University. It was nice to sleep a Little longer in the morning, but now it is quite boring. I would rather be in school with my Little students!
I found a blog written by a teacher student, and one of the texts were right on spot. I have Days when I Think about my choice of proffession; "Do I really want to be a teacher? Will I have the energy for it? Will I be able to bare it?". What I mean by this is the hard sides of being a teacher. Some things are hard to shut off, and you probably take it with you home. Some things you see/hear/experience/find out during school time. Some things that almost make your heart break a Little. You do what you can, but you have to accept that you can't fix everything. And you have to learn how to "shut off" work when you come home.
And for me, I also need to accept that it is a quite tough world we live in today.

Victoria's Secret och frozen yoghurt

Lördagen spenderades i Minots köpcenter, "the Dakota Square Mall" (eller bara "the Mall"), och det blev en del shoppat.. Just den här helgen var det mycket rea i många butiker! Tur för oss..

 Detta är något av det bästa med USA; Victoria's Secret! Jag var därinne hur länge som helst.. Allt är så fint, man blir så uppassad, och servicen är kanon!

Jag önskar att Victoria's Secret kommer till Sverige! Eller.. Det hade ju varit lite farligt för plånboken. Att handla i butiken här i USA är samma prisklass som underkläder i Sverige - alltså ingen skillnad för mig. Men för amerikaner är VS dyrt, och många går bara dit när det är rea. Om det kommit till Sverige så hade det såklart varit superdyrt att handla där, kanske dubbla priset. Just för att det är ett amerikanskt märke är det billigt för mig att handla här - precis som converse-skor, levis-jeans och Ralph Lauren-kläder. Allt det där är dyrt hemma..

 

 På kvällen var vi några från korridoren som gick till ett ställe som heter Tutti Frutti. Man handlar frozen yoghurt där, och det är helt underbart gott!! Jag ska berätta hur det går till...

 Först väljer man storlek på bägare. Den blåa är mer i storlek med en liten spann - ca 1,5 liter tror jag. Så det är maxistorlekar.. Jag tog den röda, den "lilla", som med svenskt mått skulle rymma 3-4 glasskulor.

 

 Sedan så tar man själv och "spritsar" ut sin frusna yoghurt i de smaker man vill ha. De ändrar smaker varje helg. Jag tog blåbär, banan, jordgubb och hallon.  

 Sedan strösslar man över den topping man vill ha. Det finns olika sorters frukt, olika sorters krossat godis/choklad, olika nötter, torkade bär, och strössel.. Jag tog jordgubbar, blåbär, krossad choklad och krossat twix-choklad.

 Ännu mera toppings att välja på..

 Och massa olika såser...

 

Det är såååååå gott!! Alltså, ja, det är ju onyttigt. Men det var ju lördagkväll, och vi hade sötsug.. Och jag vet inte om det finns hemma i Sverige, om inte borde det införas! Det är ungefär som glass, men lite annorlunda i konsistensen. Kanske man kan göra det själv? Det får jag undersöka...

 

Idag, söndag, åkte jag med Mandy till kyrkan (igen!). Det var så trevligt och avslappnande förra helgen, så jag hängde med den här gången också. Kaffe och munkar bjöds det på, som vanligt, och sedan söndagsmässan. Man sitter i bänken och lyssnar på musiken, kan sjunga med om man vill. Sedan var det någon hetsig äldre man som predikade på tok för länge. Jag tappade tråden, men det är ok. Religion är ju något ganska personligt, så man får lov att sitta och filosofera i sin egen bubbla.. tycker jag.. Vi fick nattvard den här gången. Då delade de ut små "snapsglas" i plast som innehöll druvjuice. De var satta i ett annat litet plastglas, och i det understa låg oblaten. Sedan när alla fått tilldelat till sig togs nattvarden gemensamt.

 

Något som jag också tycker om med att följa med Mandy till kyrkan, och det här låter lite konstigt, är att jag får uppleva en liten bit av "den riktiga kulturen". Jag får se alla möjliga slags människor som samlas med sina familjer i kyrkbänkarna. Alla som går upp på morgonen, gör sig lite fina, och beger sig mot kyrkan. För kyrkan och religionen utgör en stor del av många amerikaners vardag, speciellt i den här delstaten har jag förstått (republikansk stat).  

 

 

Just nu (söndag kväll) väntar alla spänt på en snöstorm. Enligt väderprognosen skulle en storm kommit vid lunchtid och det skulle bli ca 8-12 tum snö (ungefär "en fot" snö). Änsålänge har det inte börjat snöa, men det är kallt som attan. Och himlen är ganska mörk.. Det kommer kanske imorgon..

 

 

I spent the saturday at the mall! And one of the best things about the United States is; Victoria's Secret! I want it to come to Sweden.. But I know that it would be so expensive if you could buy it at home - just like all other American brands (Converse shoes and Levis jeans for example...).

We Went to Tutti Frutti on Saturday night - delicious frozen yoghurt!! Also one thing I wish would come to Sweden.. A Place like Tutti Frutti where you serve yourself!

Followed Mandy to Church on the Sunday. It was so nice and pleasant last weekend, so I wanted to come this weekend as well. And I also get to experience some real American Culture...

We are waiting for a snow storm right now. Wonder when it will come...

 





Matprat och skolprat

Ny månad! Tiden springer iväg, har jag sagt det förr? För en tid sedan köpte jag en väggalmanacka för en dollar, rea i bokhandeln på campus. Trevliga och lite småroliga bilder...

 Som jag berättat förr så början veckorna med söndag. Jag har inte vant mig vid detta fenomen än, och det är ofta jag blir förvirrad när jag ska kolla upp datum och räkna veckor, och allt blir helt fel.. Inte så konstigt, i mitt huvud är det ju "Måndag till söndag".

 

Ny månad - nya skyltar på dörren! För mars månad har det ordnats ett cupcake-tema. Så vi har cupcakes på våra dörrar, och på anslagstavlan i korridoren är massor av cupcake-info och recept uppsatta. Februari hade ett Dr. Seuss-tema. Dr. Seuss är lika stor i USA som Astrid Lindgren är i Sverige. Och för januari månad var det snögubbe/vinter-tema.

  

 På tal om cupcakes, det här tog jag som efterrätt häromdagen. Såg ju smarrigt ut, men jag upptäckte att det var körsbärssmak.. Alltså, deras "körsbär" smakar inte som riktiga körsbär. Det smakar väldigt konstgjort, som vissa färgglada godissorter.

 

 Jag köpte mig lite lunch i barnens skolmatsal idag. Det var cheese pizza, sallad, konserverad ananas och en äpple-kanel-kompott. Det var ganska gott, jag lade ananasen ovanpå pizzan så det blev en Hawaii. Och äpple-såsen åt jag som efterrätt. Även att det är ganska gott, och inte kostar mycket (ca 19 kr), så förundras jag över vad barnen får till mat. Det är pizza ganska ofta.. Och tacos, nachos, hamburgare, etc. Det är sån mat som ungar älskar!! Men samtidigt, det är inte särskilt nyttigt.. Tyvärr, det är för snabba kolhydrater. Blodsockerkraschen kommer tidigare än man önskar, både för elever och lärare. Jag saknar husmanskost, hur tråkigt det än låter, men det jag saknar är liksom "hemlagat", gjort från grunden! Halvfabrikat utgör mycket av all den mat som äts här. Och fisk äts det inte särskilt mycket av.. Och på ett sätt kan jag förstå det, för amerikaner har fullt upp! De flesta har späckade scheman, mycket aktiviteter, både med sporter och kyrka, och barn som ska hämtas och lämnas överallt. Tiden till att laga mat har krympt, och det smidigast är att värma något ur frysen, typ en pizza. Eller rosta bröd och bre på jordnötssmör.

 

Skollunchen för barnen kostar. Jag vet inte om jag skrivit om det innan, men varje elev har ett "konto" där föräldrarna sätter in lunchpengar. Varje elev har en kod kopplat till det kontot. Så när de fått sin bricka med mat går de till en liten apparat och knappar in sin kod, så dras pengar från kontot. De kan även betala kontant, och för eleverna är lunchen ca en dollar billigare än för lärare. Självklart kan eleverna också ta med sig egen lunch hemifrån, kanske en macka eller liknande, men det är ganska ovanligt. För de familjer som har sämre ekonomi och lite kämpigt att få pengarna att räcka till så finns det speciella lunchbidrag att ansöka om.

Barnens eftermiddags-mellanmål är inget de betalar för, alla barn får varsitt snack dagligen. De barn som går på fritids (kallat CLC här) får ett snack där som kan bestå av små kakor, kex och chokladmjölk, och detta ingår i den avgift som föräldrarna betalar för att få ha sitt barn på fritids.

 

Det är väldigt stor skillnad på fritids hemma i Sverige och här. Här får barnen i princip inte leka. De får titta på ett teveavsnitt (något tecknat barnprogram), sedan äta sitt snack och då samtidigt "umgås och prata" med sina kompisar. Sedan är det olika läx-center som gäller, eller arbetscenter. De flesta som arbetar på fritids är studenter som vill tjäna lite fickpengar. Fritidspedagoger eller fritidsledare finns inte direkt, tror jag i alla fall. En del av de små eleverna som jag har i Kindergarten blir lämnade på fritids ungefär sju-halv åtta på morgonen (då får de äta frukost, skolan börjar 8.45), sedan slutar skolan vid 15.00 och de går till fritids. Sedan antar jag att de blir hämtade vid fem-tiden, eller senare. Det är långa dagar, och det kräver mycket fokus och koncentration. Under skoldagen har vi ett ganska späckat schema med lektioner i 20-minuters intervaller. Jag har funderat på om jag hade fixat det här tempot när jag var fem-sex år. Jag tror inte det. Mina bröder hade definitivt inte klarat det. Min syster hade nog fixat det. Men å andra sidan - det är såhär samhället ser ut idag. Mycket ska hinnas med, vi måste jobba, och våra barn måste utbildas, prestera och sedan utvecklas till att bli intelligenta fungerade samhällsmedborgare. Lika bra att vänjas i tidig ålder, både vid tempot och det akademiska.

 

Som jag upplever det är tempot högre här än hemma i Sverige, men jag tror att trenden därhemma pekar mot att börja likna den amerikanska modellen. Det finns ju en stor konkurrans västerländska länder emellan med att ligga högt på alla testlistorna (t.ex. PISA, PIRLS) inom läs-förmåga och matematik. Och Sverige har halkat ner ganska många snäpp de senaste åren... Det behöver åtgärdas.. Tycker många skolpolitiker...

 

Oj, det här blev ett mycket längre och mer utsvävande blogginlägg än jag hade tänkt mig. Det låter kanske som att jag är kritisk mot det amerikanska skolväsendet, och det är jag väl i viss mån, och angående vissa saker. Men jag ser mycket positivt här också! Det är ju så oberoende vilket land man tittar på, man hittar både bra och dåliga saker. Och det är samma sak hemma.. Inget, och ingen, är perfekt!

 

 

 

I am still getting adjusted to the way the American calendars look like - beginning on the Sunday! I bought one on sale for one dollar aand it's hanging on my wall now.

It's a new month and we got new tags on our door. This month it's a cupcake theme. Last month was a Dr. Seuss theme.

I bought lunch in the school Childrens cafeteria the other day. It was cheese pizza and salad, and some kind of applesauce for desert. The school lunches here are very different from the Swedish - both in good and bad ways. I explained how it works with the payment for the lunch. The Children have accounts where the parents Place Money, and every day they have lunch the children hit a code connected to the account - and that's how they pay. The afternoon snack on the other hand is free (I Think).

One more thing that is very different from Sweden is CLC. In Sweden the children get to be outside (if the weather allows it) a lot, and also play and do different Crafts and sports - most of the time they choose their activities themselves. Here in the US, at least at my internship school, the CLC is more academic. The kids don't have much playtime. They get snacktime (and snack), and then they have different work centers. They can do their homework or they can work on computers/iPads with different Learning games (for example, I guess they have more options). It's quite expensive to have a Child in CLC, so that's why it needs to be more academic, that is how I understood it when explained to me.

Overall the pace in school is higher here, and the academic work starts earlier. For some children it's long, and sometimes hard, days. I guess that's the way society has evolved, and I think Sweden is going in that direction.