Nu får det bli fröken Fia i Sverige!

Hejsan Sverige!

Jag kom hem i söndags, så nu har jag varit hemma i två dagar. Det är så skönt att sova i sin egen säng, sover som en sten... Jag har haft lite svårigheter med sömnen under vissa perioder under min utlandsvistelse, men det är ett minne blott nu! Jag kämpade emot tröttheten under hela söndagen, sen däckade jag tidigt på söndagskvällen. Det var dock en bra strategi för jag känner mig inte alls jetlaggad längre. Visst, magen kurrar hungrigt på konstiga tidpunkter, men det tar ett tag att ställa om kroppen till en ny dygnsrytm.

Jag är så glad och tacksam över att min mamma och syster kom till mig i Minot. Och jag är så glad över att de fick träffa mina handledare, några av mina elever (jag tog med dem på en taconight som skolan anordnade för elever med familjer), se min skola, träffa mina kompisar i korridoren, och även se lilla Minot. Jag hade ju längtat efter att de skulle komma, och jag var väldigt uppspelt över att de skulle få uppleva en liten del av allt som jag fått uppleva.

Hur var vår lilla resa efter Minot då? Jo, den var hur bra som helst! Jag är så glad att vi gjorde den, trots att det var mycket resande med både bil och flyg. Sist jag skrev här så skulle vi ge oss iväg till Minneapolis från Fargo. Den turen gick väldigt bra, och man upplevde ganska stor skillnad i natur och landskap mellan North Dakota och Minnesota. North Dakota är platt, kalt (utan skog och träd, typ) och ganska glesbebyggt. Minnesota såg mer ut som Sverige; lite mer böljande kullar, träd, skogar, sjöar och lite tätare med husen och gårdarna. Lisa uttryckte nån gång "det ser ut som det gör därhemma", och jag sade vid ett tillfälle "här ser det ut som det gör utanför Tomelilla"... Vi förstod då varför så många emigrerande svenskar valde att bosätta sig just där.

Landskapet i North Dakota. Ganska vackert, men väldigt öde när man är ute och kör utanför städerna.

Landskapet i Minnesota. Det kallas "the state of 10.000 lakes", men i själva verket finns där ungefär 16.000 sjöar (var det någon som berättade...).

 Lena kör vår hyrbil genom Minnesota. Lisa var kartläsare, och jag.. Jag var ansvarig för musiken! Vi lärde oss skillnaden mellan highway och freeway; highway har stopljus, och freeway har inga stopljus.

Vi kom till slut på söndagskvällen till förorten Burnsville i Minneapolis där vi bokat ett hotellrum. Dagen därpå blev vi upphämtade av två släktingar (mormors kusin och hennes systerdotter). Vi åt lunch med dem, samt en annan av mormors kusiner. De tog oss sedan till en ort som heter Forest Lake och visade oss var mormors farmor och farfar bodde, och sedan var de låg begravda. Mormors farfar var murare och använde sig av ett speciellt byggnadssätt och murade med stenar och olika sorters tegel (de husen sticker ut i de norra delarna av USA eftersom de flesta hus är byggda i trä). Så de körde runt oss och visade några av husen som han byggt.

Det var en ganska märklig upplevelse att se hus som en man från lilla Borrby byggt upp. Han och hans fru skapade sig ett liv där i Forest Lake och fick ungefär 11 barn totalt. Ett av barnen, min mormors far, blev kvar i Sverige för att han var väldigt sjuk när Amerika-resan skulle ske. Han blev tillfrågad ett tag senare att åka och förenas med dem, men han ville inte (han var 6 år när de åkte, så jag förstår att ett barn tackar nej till att resa ensam halvvägs över jordklotet, så läskigt det måste vara!). Hans mor- och farföräldrar tog hand om honom, och senare gifte han sig och fick min mormor. Och på den vägen är det.

På tisdagen tog släktingarna oss till the Mall of America som är det största köpcentret i USA. Detta var ett måste för turister, och jag förstår varför. Inuti detta center fanns ett helt nöjesfält (tivoli). Det var så enormt stort!

Lisa och mamma framför en av de små karusellerna.

 

På kvällen blev vi bjudna på mat hos en av släktingarna. Det kom några syskon dit med sina familjer, och det var så himla trevligt! De var så trevliga och nyfikna, och det kändes så konstigt att tänka att man kanske aldrig mer kommer träffa dem så på riktigt. Det är synd att vi bor så långt ifrån varandra...

 

På onsdagen körde vi till flygplatsen i Minneapolis och flög till New York. Där var det sommarvärme och träden blommade! Vi bodde på ett billigt och supersunkigt hotell (mer som ett vandrarhem) Uptown på Manhattan, men det var ändå två underbara dagar i en av världens maffigaste städer. Vi tog oss runt med tunnelbanan och spatserade i central park. Vi tog oss till ground zero där några nya World Trade Center torn håller på att byggas upp. Vi gick på Metropolitan Museum och såg världskända tavlor ( av Monet, Manet, Cezanne, Gaguin, Picasso, Van Gogh, med flera). Vi såg musikalen Annie på Broadway, och den var superbra! Vi shoppade litegrann.. Vi åt och drack gott på diverse resturanger och caféer. Livsnjutning, eller vad säger ni?!

 

Central Park.

Mamma njuter av solen och blomdoften. Det var verkligen två härliga dagar i New York!

 

 

Hela resan jag gjort har varit fantastisk. Mitt beslut att ta en termin i USA har jag inte ångrat en enda gång. Visst har jag fått hemlängtan ibland, och visst har det varit jobbigt emellanåt.. Men det som varit bra, roligt och spännande har tagit över! Och det bästa av allt är alla nya vänner, elever jag träffat, och bekantskaper jag gjort. Det är dom som jag saknar nu, som jag är van vid att ha omkring mig. Men samtidigt så har jag saknat familj och vänner här hemma, så det har varit väldigt roligt att återse alla. Återigen, synd att det är så långt till Amerika... 

Och vad händer nu? Som moster sade; Nu får du bli fröken Fia i Sverige! Ja, jag får spinna vidare på något nytt i bloggväg kanske...Vi får se..



Ha det gott alla! Nu ska jag trippa iväg till köket och ta mig lite knäckebröd och Zoegaskaffe... Minsannodá!

 

Farväl Minot - och mot nya äventyr...

I torsdags hade jag min sista praktikdag och var även tvungen att säga farväl till elever och lärare. Det var en väldigt fin dag, men även lite ledsam och vemodig. När jag och eleverna kom in efter eftermiddagsrasten hade mina två handledare förberett en överraskning - icecream party! Jag fick hejdåkramar av alla, och det kändes lite sorgligt.

Fredagen spenderades med min mamma och syster i Minot, och det var mysigt. På kvällen bjöd jag mina kompisar på pizza i korridoren, och det var också vemodigt att krama alla hejdå. Har fortfarande inte riktigt förstått att jag inte ska bo där längre, i Crane Hall. Självklart så vet jag om att terminen är slut här om två veckor och då åker alla hem. Till Kanada, Argentina eller var hem än må vara för var och en. För mig närmar sig hemresan, och om en vecka kommer jag vara hemma i Pinntuvorna! Jag har beställt god söndagsmiddag av pappa den dagen (kokt potatis!!!)...

Just nu är jag, mamma och Lisa på ett hotellrum i staden Fargo. Den ligger på gränsen till staten Minnesota. Igår (lördag) körde vi ifrån Minot med slutmålet i Minneapolis. Men vi kände att det var en ganska lång tur att ta i ett svep så vi stannade i Fargo. Vi var faktiskt också lite nyfikna på den här staden eftersom min morfars farbror Sven bodde här. Han reste hem några gånger för att hälsa på familjen i Borrby, men han hade blivit för "amerikaniserad" och åkte alltid tillbaka till Fargo igen. Hotellet där han bodde (ja, han bodde alltid på hotell...) revs för ungefär tjugo år sedan för att ge plats åt en parkeringsplats.

Snart ska vi äta frukostbuffé, och sedan ska vi vara på väg mot Burnsville, Minneapolis, Minnesota. Imorgon kommer vi att träffa några avlägsna släktingar som bor där. De ska visa oss var Mammas gammelmorfar och gammelmormor bodde, och även visa var de ligger begravda. Sedan ska vi få träffa lite olika personer som finns i "släktträdet", varav den närmaste är mormors kusin. Det ska bli väldigt spännande eftersom det är något som vi alla tre (och även fler därhemma i Sverige) har drömt om länge.

Vår hyrbil!!  

 

Utsikten över Fargo från vårt hotellrum på tionde våningen.

Äntligen kom de hit, mamma och Lisa!

På onsdag flyger vi till New York, och blir det till att flyga hem på onsdag. Snart så... Snart är jag hemma.

 

Två dagar kvar

Jag förstår det knappt. Jag har två praktikdagar kvar nu. Två dagar kvar med de härliga små kindergarteneleverna och allt deras stoj och stök.. Kommer sakna dem massor. Kommer även sakna mina två handledare som jag tycker väldigt bra om!

Det är tisdagkväll när jag sitter och skriver det här. Min mamma och syster kommer sent imorgonkväll, och jag är väldigt förväntansfull inför det! Träffade dem senast i mitten av januari... Vi har dock skypat en del, så jag har ju sett dem och pratat med dem. Och dem båda har drabbats av resfeber, men jag tror det är mestadels nervositet inför flygresan. Jag kommer möta upp dem på Minot's pyttelilla flygplats, och det ska bli så skönt att få träffa dem!

Nu börjar våren komma. Känns det som vissa stunder. Det är väldigt kallt på morgnarna, vattenpölarna är stenhårda och det biter i kinderna. Men sen tittar solen fram och det blir ganska härligt väder under dagen. De sägs att det ska bli uppemot 50-60 grader (Fahrenheit, förstås) kommande helg, och jag gissar att det kan motsvara ca 10-15 grader Celsius. Här är fortfarande mycket snö som ligger i stora drivor, så om allt smälter fort kommer det bli mycket vattenpölar.. Och kanske en lättare översvämning.

Min handledare brukar ha ägg i en äggkläckningsmaskin (eller äggkuvös, tycker jag det mer är som!) i sitt klassrum såhär års, och jag tror att i slutet av april brukar kycklingarna titta fram. På grund av den långa kalla vintern har hönorna inte lagt ägg, så hon har fått ägg från en bonde först idag, både fasanägg och hönsägg. Förhoppningsvis hinner barnen se äggen kläckas innan de slutar för terminen.

En dekorerad "ägghörna", eller kanske mer en "kycklinghörna". Det är klassens bebisar som man måste vara tyst och försiktig kring.

 Här ligger de och gräddas...

Eleverna har planterat gräsgubbar som de senare ska få ta hem och frisera. Det här med att vattna är ju den roligaste sysslan som finns, och det vattnas entusiastsikt och frikostigt... Man får i efterhand gå och hälla av lite av vattnet så att inte fröna dränks.

 

Att både ha växande gräs och ägg i kuvös i klassrummet gör att man känner att våren och sommaren är inom räckhåll. Jag, och alla andra, längtar.

Smörgåstårta - sandwich cake!

Nu sitter jag här "på min bed" höll jag på att skriva!! Nu sitter jag här i min säng, menar jag.. Min hjärna har ställts in på engelska efter att ha varit här så länge. Jag tänker på engelska, ibland när jag pratar för mig själv, till exempel när jag tvättar, så blir det på engelska. Jag kommer på mig själv, och rättar till det genom att upprepa på svenska. När jag ser eller läser saker utbrister jag gärna "oh!", fast som svensk brukar jag ju säga "åh!". Jag vet om att det inte är så konstigt, men samtidigt blir jag lite.. Ni vet den där känslan man får ibland, när man vill säga till sig själv; "skärp till dig!".

Jag har varit här i Minot i tretton veckor nu. Och mina språkkunskaper har vidgats otroligt mycket. Speciellt uttalet, ordförrådet, och vardagligt tal. Jag var  ganska bra på engelska redan när jag kom hit, men nu är det bättre. Jag stakar mig fortfarande ibland, speciellt när jag undervisar eleverna och ska förklara speciella saker. De har självklart förståelse för mig och mina underliga uttal av för mig nya ord och ordspråk (shenanigans är samma sak som rackartyg/fuffens!). Oftast skrattar vi tillsammans, och jag lär mig nya ord, och det rätta uttalet av eleverna. Till exempel är det viktigt att veta skillnaden på uttalet av cheap och sheep. Och ice och eyes. Och yellow och jello... Sistnämnda tog sin tid att förstå varför eleverna höjde på ögonbrynen. Det blir ju konstigt i en del sammanhang.

Och så till nåt helt annat, lite bilder från veckan som gått...

Jag besökte en trevlig butik förra helgen. Var som granngården, fast roligare...

 

För att man kunde köpa kycklingar där!!

 

I matbutiken Market Place kunde man köpa puddingar - jello!

Man kunde även köpa ost på sprayflaska. Och smörspray till popcorn. Självklart är det mesta fettfritt och kalorifritt, det står på i de flesta förpackningar. Jag förstår inte hur de bär sig åt - ost och smör är ju kraftiga grejor! Ja, jag var lite ironisk nu. Jag vet att de använder sig av kemikalier och smakämnen och färgämnen....

Och det här... Det här blev jag överraskad av!! Svenska pepparkakor! De fanns även i apelsinsmak, och mint-chokladsmak. Har bara sett två klassiska varianter hemma- kanel eller kardemumma.

 

Jag pysslade i köket på torsdagkvällen. De flesta kan nog gissa vad det här är början till..

Tadaa!! En smörgåstårta! Vi har haft ett geografitema med eleverna där vi pratat en del om jorden, planeterna, i vilket land (eller vilken stat) som de är födda i och så vidare. Föräldrarna har blivit tillfrågade om att ta med sig etnisk mat att bjuda på nån dag varje vecka. Hittills har vi haft fransk-kanadensiska crepes - de var förövrigt så goda så jag vet inte vad - , grekisk baklava, italiensk gelato (mmm!!) och mexikanska flautas. Och jag ville förstås bjuda på något svenskt. Och då tyckte jag att det svenskaste man kunde bjuda på utöver inlagd sill och knäckebröd (som jag vet att alla barnen hade spottat ut innan de ens smakat det) var smörgåstårta. Med ost- och skinksmak, of course. De hade spottat ut rökt lax också...

 

Jag gjorde som så att jag förberedde själva tårtan kvällen innan, tog med till skolan och lät barnen hjälpa mig dekorera den. Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med resultatet med tanke på att det var första gången jag tillagde en sån här mastig rätt..

 

Och jag måste ge lite cred till mormor, för det är hennes recept!

 

Vad tycket barnen om "the Swedish sandwich cake" då? Jo, det tyckte ju det var urroligt att pynta den! Sedan så tyckte nog de flesta att det var gott, men det var inte många som åt upp hela sin bit. Jag antar att de var mätta sedan lunchen, och så är ju smörgåstårta ganska mäktigt dessutom. Och en del tyckte inte om grönsaker eller ost. Så är det ju alltid.

 

 

Trevlig helg på er!

 



Kaffe och snö

I fredags öppnade jag mitt postfack, och till min förvåning (och förtjusning!!) låg där ett paket!!! Det innehöll ett paket Zoegas, olika sorters choklad och en skvallertidning. Så glad jag blev!! Det gjorde min dag. Tack fina vän!! Det blev verkligen fredagsmys...

Jag har nog skrivit här i bloggen innan att jag saknar svenskt kaffe. Det amerikanska kaffet jag har druckit hittills har inte varit någon höjdare. Men så är amerikaner inte så kaffetokiga som svenskar är. Har väl med det att göra kanske.

På lördagkvällen tog Katie med mig ut på en liten tur till Surrey. Hennes lillebror hade sin senior prom, alltså sin allra sista bal i High School. Hon skulle dit och titta på alla paren och frågade om jag ville följa med dit och titta. Självklart ville jag det! Det är ju amerikansk kultur när den är som bäst!!

 

Det går alltså till som så att familjerna till bal-paren åker till skolan och intar läktaren. Ljusen släcks ner, och sedan är det en speaker som tillkännager först flickans namn, och sedan att hon eskorteras av --- pojkens namn. De träder in från varsitt håll och möts sedan i mitten, som ni kan se på bilden. De stannar där, och blir fotade, och blir ännu mer fotade när de går på röda mattan. Deras bal-tema för det här året var Hollywood, och jag säger bara en sak: Wow!! Vilka klänningar flickorna hade!! De såg ut som skådespelerskor! Och en del killar var ju väldigt stiliga, speciellt de som hade hatt och cowboyboots på sig, tycker jag... Det är tydligen "en grej" här i farmarregionerna. Att man har hatten och stövlarna på sig när man är finklädd. Tjejen på bilden hade också cowboyboots på, det var ganska häftigt!

 

 Det har utlovats en massa snö åt oss. Och den kom med besked under eftermiddagen!

Snö, snö, snö. Vi vill ha mera snö!! Not...

 

 

 

 Bara på med curlingkängorna igen och se glad ut. Inget man kan göra åt. Det pratas om att det troligtvis blir en snödag imorgon, att skolorna blir inställda. Vi får se. Jag har också hört att man har lämnat tillbaka "de lånade snöbladen". Så vägarna blir inte plogade nu. De löser sig väl på något sätt... Får vi hoppas.

 

Det ska komma ungefär 10-12 tum snö enligt väderleksrapporten....

 

Kvällskurser

För två veckor sedan blev jag medbjuden av min vän Sofia (från Argentina!) till en kvällskurs som hon går på här på universitetet. Den är för lärarstudenter och heter Diversed learners. Det man lär sig är hur man kan förändra och variera sin undervisning så att den passar olika lärstilar. Diversity betyder mångfald eller olikhet, och det är ju det som är en av de största utmaningarna i en lärares arbete - att undervisa en grupp elever som lär på väldigt olika sätt! En del av det som de diskuterar och arbetar med känner jag igen, och en del är nytt. Det är väldigt intressant och roligt, och samtidigt får jag se hur amerikanska lärarstudenter "undervisas och skolas".

 

Läraren för kursen är superbra, väldigt pratig, öppen och nytänkande. Ifrågasätter mycket och vill få igång studenterna till att öppna sig och diskutera. Hon tyckte det var roligt att jag ville komma och bjöd in mig till en annan kvällskurs hon har på tisdagkvällar som heter Classroom management. Ikväll var andra gången jag gick dit, och det är lika intressant som första kursen. Handlar om hur man organiserar sitt klassrum, inte bara fysiskt med möblering och dylikt. Allra mest handlar det om "klimatet", hur man gör för att få balans i ett klassrum och hur man kan hantera situationer och beteende som uppstår. Ikväll gjorde vi rollspel baserade på situationer som vi upplevt på våra praktikskolor. Var allt ifrån sekvenser då elever aldrig är tysta, till ögonblick då en elev bestämmer sig för att "ställa till en scen" och sedan inte arbeta över huvudtaget. Efter det diskussion och feedback från läraren. Mycket roligt! När jag är där känner jag att jag saknar att vara högskolelev i ett klassrum på högskola.. Det jag gör nu är som ett heltidsjobb. Ganska tufft emellanåt, med andra ord.

Floden tinade upp idag, trots att det var råkallt fram tills lunchtid. Och vattnet har stigit ganska högt... Hoppas att det inte blir översvämning.

April och den eviga vintern.

Ny månad, och ny dekoration på dörren! För april månad är det Kina-tema. Tror jag. Vi har fått små Kina-boxar på dörrarna.

 Detta är en pytteliten meddelande-tavla som sitter på en av dörrarna. Och det här meddelandet är ju klockrent... Det snöade och var råkallt imorse. Och det snöar nu med, kl fem på eftermiddagen. Fick höra att vid den här tiden för ett år sedan hade de ungefär 50 grader (Fahrenheit), och att nu har vi 20 grader. Det är alltså 30 grader under den genomsnittliga temperaturen under den här årstiden. Vi är snart i mitten av april. Vad har hänt? Global freezing måntro?  

 

Lördagkväll blev en biokväll med Brittany som bor i rummet på andra sidan hallen. Vi såg Oz the Great and Powerful, och det var en ganska trevlig film. Familjefilm, men dock lite läskig med de flygande aporna och onda häxor (13års-gräns, förståeligt)... Handlar om hur trollkarlen från Oz kom dit från första början, och hur han blev kung av landet Oz. Jag läste boken Trollkarlen från Oz i mellanstadiet, och har även sett den "gamla" filmen som de brukar visa under jullovet varje år, så jag kände igen mycket. Jag hade en "god förförståelse" av berättelsen (som man säger på lärarspråk), men hade jag inte haft det skulle jag nog inte gillat den här filmen. Den hade tett sig aningens rörig.

Och just det. Godaste popcornen jag nånsin ätit! Man kunde köpa en plasthink i biodisken (rymmer kanske 3-5 liter) som man sedan tar med sig varje gång man går på bio och får uppfylld med popcorn till ett rabatterat pris. Jag gjorde inte det, av förståeliga skäl... Men trevligt om man är några stycken som går tillsammans.

 

Ekorrarna var ute i lördags.

 

Promenad på fredagskvällen. Våren började komma mer och mer, just då. För att låta vintern ta över igen på söndagen...  

 

The Souris river. Det rosa huset som skymtar är the Dakota Rose.

 

En övergiven kyrka.

Det var så himla skönt att vara ute och gå. Man klarade sig med en tjock tröja och halsduk. I helgen packade jag ner mina termobyxor och tjocka vinterjacka. Tänkte i det ögonblicket "Nu är vintern över, nu kan det bara bli varmare!". Ok, så ska man aldrig tänka. För det blir oftast tvärtom.

 

I pessimistens väntan på värme kan man ju lyssna på en uppmuntrande låt..

 

 

De flesta av oss mår bättre och blir gladare av lite värmande solstrålar på skinnet. Och en del lyckostar får även fräknar samtidigt.